Aboriginerna, Australiens urinvånare

Aboriginerna har bott på den kontinent som numera kallas Australien i åtminstone 40 000 år. Man vet inte med exakthet hur Aboriginerna en gång kom till Australien men kanske tog de sej med småbåtar eller kanoter från Sydostasien via Indonesien.

Under den period i jordens historia då inlandsisen täckte bland annat södra delarna av klotet var världshaven upp mot 90 meter högre än idag. Java, Sumatra och Borneo tillhörde då det asiatiska fastlandet. Australien och Nya Guinea utgjorde en sammanhängande landmassa.

Mellan dessa kontinenter löpte endast ett smalt sund på mindre än 16 mil och det var den vägen som de första människorna till Australien kanske färdades. För ungefär 15 000 år sedan började isen smälta och 5 000 år senare hade havet stigit så mycket att Tasmanien blev en ö och befolkningen där skars av från fastlandet och isolerades.

Havet steg ytterligare och landförbindelsen mellan nuvarande Australien och Nya Guinea försvann.Om vi räknar med att Aboriginerna kom för 40 000 år sedan så levde dom där ifred utan inblandning från andra länder i 39 800 år. Alltså av 40 000 år har de varit själva i 39 800 år.

1788 fanns det cirka 750 000 aboriginer i Australien. Aboriginerna bestod av flera olika folkslag med upp till 250 olika språk. Det fanns ungefär 500-600 olika stammar. Inget av Aboriginspråken var ett skriftspråk. Förutom vardagsspråket hade Aboriginerna ett speciellt rituellt språk och ett annat språk som var vikt för samtal med de allra närmaste anförvanterna

Australien var inget paradis. De klimatförändringar som hade avskilt det från resten av världen hade också gett stora delar av det en oupphörlig torka, och få områden erbjöd ett lättvindigt liv.

Som alla jägar- och samlarfolk var de halvt nomadiserade och genomkorsade vidsträckta områden för att få ut så mycket som möjligt av den knappa tillgången på föda.

Aboriginerna saknar begreppet personlig egendom. Som nomadfolk har de av tradition alltid förespråkat att jordens överflöd tillhör alla som färdas på den.

Men något som de trodde på var:

”The image of endless space and unfenced horizons, of a world where time and distance didn´t matter.”

”The dream ended, abrubtly, with the arrival of people who trapped the unmeasured space with instruments and carried time in their pockets.”

I hundra år hade England skickat straffångar till Amerika. Men när USA gjorde sig fritt 1783, blev Australien den nya förvisningsorten för dömda och deras familjer. Livstids deportation ansågs som ett humant straff för tjuvjägare, ficktjuvar, Irländska rebeller, fackföreningsledare, prostituerade och korthajar.

Mördare och förfalskare blev hängda.

Storbritannien satte sin flagga på Australiens jord den 26:e januari 1788. Det är fortfarande Australiens nationaldag. Sen var det fritt fram att sända straffångar dit. Aboriginerna kunde inte göra motstånd. Till skillnad från Maorerna på Nya Zeeland och Indianerna i Amerika så hade Aboriginerna ingen vana av krig. Så de blev tvingade att ge upp land till invaderarna.

De vita männen såg ingenting bra med Aboriginerna, utan bara sådant som de saknade, som exempelvis jordbruk, vävda kläder, fartyg och militärstyrkor. Aboriginerna levde i balans med naturen, något som de nya invånarna förstörde. Aboriginerna drevs bort från sina områden. Många dödades. De dog i sjukdomar som européerna hade med sej och som de inte hade någon naturlig motståndskraft emot. De blev allt färre. På ön Tasmanien utplånades de helt.

De första straffångarna från Storbritannien skickades till Botany Bay (nuvarande Sydney). Stället kom att kallas för ”Hell” (helvetet). Där levde de fattigt och hälften i kedjor. Allt var misär, fattigt och eländigt.

Det enda som fanns i normala mängder var rom. Alkohol var botemedlet för att stå ut i Botany Bay helvetet.

På 1830-talet bodde 70 000 icke-aboriginer i landet, bara 7000 av dem hade kommit frivilligt och resten som straffångar. Först 1868 slutade det att skickas straffångar till Australien. Totalt skeppades det dit över 162 000 straffångar.

Medans fångarna hade stor påverkan på Australiens historia hade de ursprungliga invånarna ingen. Aboriginerna blev helt åsidosatta, antingen ignorerade eller massakrerade. De blev aldrig tagna på allvar som en del av nationen.

Aboriginer är de enda människor i hela världen utan ett eget namn. Aborigin betyder urinvånare. Att de bara kallas så kan man säga är symboliskt för deras tragiska historia. De var folket som ingen brydde sej om.

Under 1800-talet ville världens museer få skelett från olika människor från olika delar av världen till sina samlingar, och de betalade mycket pengar för dem. Européer började stjäla kroppar av döda Aboriginer för att sälja deras skelett. Hittade man ingen död så dödade de själva Aboriginer. Trots det faktum att skeletten var stulna och aldrig fått en begravning vägrar fortfarande många museer att återbörda dem till deras familjer.

1851 upptäcktes guld i Australien. Folk blev som galna. Alla lämnade vad de hade för händer för att ge sej ut på guldfälten och snabbt bli rika. Ingen ville hålla på med jordbruk. Människor kom från hela världen till Australien, i synnerhet från USA, där guldet just hade tagit slut i det guldrika Kalifornien.

1860 fanns det 1 000 000 invånare och 20 år senare hade folkmängden ökat till det dubbla. Värt att notera är att Australien som andra land i världen efter Nya Zeeland införde allmän och lika rösträtt för kvinnor 1902.

Aboriginerna fick dock inte rösträtt förrän på 1960-talet. På 200-talet ritade man kartan över Indiska Oceanen med en stor fläck och kallade det Terra Incognita (okänt land). Och fram till 1700-talet visste man inte mycket mer.

Därefter var den lyckliga tiden över för Aboriginerna. Australien har en yta på nästan 8 000 000 kvadratkilometer. Det är ungefär lika stort som USA om man räknar bort Alaska, eller 17 gånger större än Sverige. Där bor 19 000 000 invånare. Alltså bara ca dubbelt så många som i Sverige.

Ungefär 70% av landet är öken eller buskstäpp. Det område som Aboriginerna har tilldelats i ”Outback”(landets ödsliga inre) är värdelös öken, och området i norr består av sten och busksnår. Det enda hyggliga område som fortfarande är deras är samtidigt nationalpark, så det får de dela med turisterna.

Reflektioner

Jo, om du läst texten så förstår du också att aboriginerna minst sagt har en mycket tragisk historia och eländet fortsätter vidare än idag. De flesta aboriginerna bor på gatorna, har alkoholproblem. Många hänger sig av desperation osv.

Men visst finns det hopp. OS i Sydney år 2000 gav oss en symbolisk höjdpunkt. Cathy Freeman, en aboriginska, tände OS-elden och hon var bland de bästa sprintarna. ”Hoppet för aboriginerna” sa man då. När man talar om aboriginer idag så menar man ättlingarna till urbefolkningen. I Australiens huvudstad, på platsen där alla regeringsbyggnader och ambassadbyggnader ligger har aboriginerna i ren protest byggt upp en fallfärdig ”egen” regeringsbyggnad för att påminna om deras pågående utrotning.

Västerlänningarna stal deras heliga land

Den 26:e januari 1988 satte den Aboriginske stamäldsten Burnum Burnum från de Aboriginska folken i östra Australien ner en Aboriginsk flagga i Dover Och påstod att hela Storbritannien skulle tillhöra de Aboriginska folken i Australien.

Land är heligt för Australiens Aboriginer, och enligt myten om Drömtiden är det källan till allt liv. Utan land känner sej Aboriginerna avstängda från livets källa och skilda från sitt andliga ursprung. Européerna tog med sej nötboskap, får, kaniner, rävar, hundar, katter, och råttor. Dessa djur ändrade balansen i naturen. Kaninerna hade ingen naturlig fiende i Australien så de förökade sej som kaniner. På 1950-talet fanns det 100-tals miljoner av dem i Australien. Antalet minskade sedan på grund av en virussjukdom.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *