|
Aboriginerna, Australiens urinvånare
|
Aboriginerna har bott på den kontinent som numera kallas Australien
i åtminstone 40 000 år. Man vet inte med exakthet hur
Aboriginerna en gång kom till Australien men kanske tog de sej
med småbåtar eller kanoter från Sydostasien via
Indonesien. Under den period i jordens historia då inlandsisen
täckte bl a södra delarna av klotet var världshaven
upp mot 90 meter högre än idag. Java, Sumatra och Borneo
tillhörde då det asiatiska fastlandet. Australien och Nya
Guinea utgjorde en sammanhängande landmassa. Mellan dessa kontinenter
löpte endast ett smalt sund på mindre än 16 mil och
det var den vägen som de första människorna till Australien
kanske färdades. För ungefär 15 000 år sedan
började isen smälta och 5 000 år senare hade havet
stigit så mycket att Tasmanien blev en ö och befolkningen
där skars av från fastlandet och isolerades. Havet steg
ytterligare och landförbindelsen mellan nuvarande Australien
och Nya Guinea försvann.Om vi räknar med att Aboriginerna
kom för 40 000 år sedan så levde dom där ifred
utan inblandning från andra länder i 39 800 år. Alltså
av 40 000 år har de varit själva i 39 800 år. 1788
fanns det cirka 750 000 aboriginer i Australien. Aboriginerna bestod
av flera olika folkslag med upp till 250 olika språk. Det fanns
ungefär 500-600 olika stammar. Inget av Aboriginspråken
var ett skriftspråk. Förutom vardagsspråket hade
Aboriginerna ett speciellt rituellt språk och ett annat språk
som var vikt för samtal med de allra närmaste anförvanterna
Australien var inget paradis. De klimatförändringar
som hade avskilt det från resten av världen hade också
gett stora delar av det en oupphörlig torka, och få områden
erbjöd ett lättvindigt liv. Som alla jägar- och samlarfolk
var de halvt nomadiserade och genomkorsade vidsträckta områden
för att få ut så mycket som möjligt av den
knappa tillgången på föda. Aboriginerna saknar
begreppet personlig egendom. Som nomadfolk har de av tradition alltid
förespråkat att jordens överflöd tillhör
alla som färdas på den. Men något som de trodde
på var "The image of endless space and unfenced horizons,
of a world where time and distance didn´t matter." "The
dream ended, abrubtly, with the arrival of people who trapped the
unmeasured space with instruments and carried time in their pockets"
(Ref.10). I hundra år hade England skickat straffångar
till Amerika. Men när USA gjorde sej fritt 1783, blev Australien
den nya förvisningsorten för dömda och deras familjer.
Livstids deportation ansågs som ett humant straff för
tjuvjägare, ficktjuvar, Irländska rebeller, fackföreningsledare,
prostituerade och korthajar. Mördare och förfalskare blev
hängda. Storbritannien satte sin flagga på Australiens
jord den 26:e januari 1788. Det är fortfarande Australiens
nationaldag. Sen var det fritt fram att sända straffångar
dit. Aboriginerna kunde inte göra motstånd. Till skillnad
från Maorerna på Nya Zeeland och Indianerna i Amerika
så hade Aboriginerna ingen vana av krig. Så de blev
tvingade att ge upp land till invaderarna. De vita männen såg
ingenting bra med Aboriginerna, utan bara sådant som de saknade,
som exempelvis jordbruk, vävda kläder, fartyg och militärstyrkor.
Aboriginerna levde i balans med naturen som de nya invånarna
förstörde. Aboriginerna drevs bort från sina områden.
Många dödades. De dog i sjukdomar som européerna
hade med sej och som de inte hade någon naturlig motståndskraft
emot. De blev allt färre. På ön Tasmanien utplånades
de helt.
De första straffångarna från Storbritannien skickades
till Botany Bay (nuvarande Sydney). Stället kom att kallas
för "Hell" (helvetet). Där levde de fattigt
och hälften i kedjor. Allt var misär, fattigt och eländigt.
Det enda som fanns i normala mängder var rom. Alkohol var botemedlet
för att stå ut i Botany Bay helvetet. På 1830-talet
bodde 70 000 icke-aboriginer i landet, bara 7000 av dem hade kommit
frivilligt och resten som straffångar. Först 1868 slutade
det att skickas straffångar till Australien. Totalt skeppades
det över 162 000 straffångar. Medans fångarna hade
stor påverkan på Australiens historia hade de ursprungliga
invånarna ingen. Aboriginerna blev helt åsidosatta,
antingen ignorerade eller massakrerade. De blev aldrig tagna på
allvar som en del av nationen. Aboriginer är de enda människor
i hela världen utan ett eget namn. Aborigin betyder urinvånare.
Att de bara kallas så kan man säga är symboliskt
för deras tragiska historia. De var folket som ingen brydde
sej om. Under 1800-talet ville världens muséer få
skelett från olika människor från olika delar av
världen till sina samlingar, och de betalade mycket pengar
för dem. Européer började stjäla kroppar av
döda Aboriginer för att sälja deras skelett. Hittade
man ingen död så dödade de själva Aboriginer.
Trots det faktum att skeletten var stulna och aldrig fått
en begravning vägrar fortfarande många muséer
att återbörda dem till deras familjer.
1851 upptäcktes guld i Australien. Folk blev
som galna. Alla lämnade vad de hade för händer för
att ge sej ut på guldfälten och snabbt bli rika. Ingen
ville hålla på med jordbruk. Människor kom från
hela världen till Australien, i synnerhet från USA, där
guldet just hade tagit slut i det guldrika Kalifornien. 1860 fanns
det 1 000 000 invånare och 20 år senare hade folkmängden
ökat till det dubbla. Värt att notera är att Australien
som andra land i världen efter Nya Zeeland införde allmän
och lika rösträtt för kvinnor 1902. Aboriginerna
fick dock inte rösträtt förrän på 1960-talet.
På 200-talet ritade man kartan över Indiska Oceanen med
en stor fläck och kallade det Terra Incognita (okänt land).
Och fram till 1700-talet visste man inte mycket mer. Därefter
var den lyckliga tiden över för Aboriginerna. Australien
har en yta på nästan 8 000 000 kvadratkilometer. Det
är ungefär lika stort som USA om man räknar bort
Alaska, eller 17 gånger större än Sverige. Där
bor 19 000 000 invånare. Alltså bara ca dubbelt så
många som i Sverige. Ungefär 70% av landet är öken
eller buskstäpp. Det område som Aboriginerna har tilldelats
i "Outback"(landets ödsliga inre)är värdelös
öken, och området i norr består av sten och busksnår.
Det enda hyggliga område som fortfarande är deras är
samtidigt nationalpark, så det får de dela med turisterna.
|
|
|
|
Jo, om du läst texten till vänster så förstår
du också att aboriginerna minst sagt har en mycket tragisk historia
och eländet fortsätter vidare än idag. De flesta aboriginerna
bor på gatorna, har alkoholproblem. Många hänger
sig av desperation osv. Men visst finns det hopp. OS i Sydney år
2000 gav oss en symbolisk höjdpunkt. Cathy Freeman, en aboriginska,
tände OS-elden och hon var bland de bästa sprintarna. "Hoppet
för aboriginerna" sa man då. När man talar om
aboriginer idag så menar man ättlingarna till urbefolkningen.
När vi besökte Australiens huvudstad så tog vi oss
till platsen där alla regeringsbyggnader och ambassadsbyggnader.
I ren protest har aboriginerna byggt upp en fallfärdig "egen"
regeringsbyggnad för att påminna om deras pågående
utrotning. Se bilder och läs mer om detta på sidan om Canberra.
Mer information om australiens urinvånare,
aboriginerna, beskrivs mycket utförligt i willmaguiden
Läs mer >> |
|

Läs mer om vårt besök hos urinvånarna i Alice
Springs. De visade oss sin konst, berättade om sin historia samt
lagade mat till oss.
|
Västerlänningarna stal deras
heliga land
|
Den 26:e januari 1988 satte den Aboriginske stamäldsten Burnum
Burnum från de Aboriginska folken i östra Australien ner
en Aboriginsk flagga i Dover Och påstod att hela Storbritannien
skulle tillhöra de Aboriginska folken i Australien. Land är
heligt för Australiens Aboriginer, och enligt myten om Drömtiden
är det källan till allt liv. Utan land känner sej Aboriginerna
avstängda från livets källa och skilda från
sitt andliga ursprung. Européerna tog med sej nötboskap,
får, kaniner, rävar, hundar, katter, och råttor.
Dessa djur ändrade balansen i naturen. Kaninerna hade ingen naturlig
fiende i Australien så de förökade sej som kaniner.
På 1950-talet fanns det 100-tals miljoner av dem i Australien.
Antalet minskade sedan p g a en virussjukdom.
|