Operahuset i Sydney

Huset står på udden Bennelong Point, som på Gadigals språk heter Dubbagullee. Det skrevs in på Australiens nationella kulturarvslista 12 juli 2005 och på UNESCO:s världsarvslista 28 juni 2007.

Sfärlösningen – husets verkliga bedrift

Jørn Utzons tävlingsritningar från 1957 visade fritt formade skal. De var vackra och de gick inte att bygga. Varje skal hade en egen krökning, vilket skulle ha krävt egna formar till varje enskilt element – ekonomiskt omöjligt och tekniskt ogenomförbart med tidens metoder.

Ove Arup & Partners, som var konstruktörer från 1957, testade tolv olika geometrier – parabler, bågar, ellipsoider. Ove Arup satte enligt branschkällor omkring 55 ingenjörer på problemet. Ingen av lösningarna höll.

Genombrottet kom under hösten 1961. Utzon satt en kväll ensam på sitt kontor i Hellebæk, staplade skalmodellerna på varandra, såg hur lika de var, och insåg att varje skal kunde härledas ur en och samma form: ytan på ett klot.

Från idé till byggd konstruktion

Den formaliserade lösningen levererades i den så kallade Yellow Book i januari 1962: 38 sidor med planer, sektioner och fasader som redovisade skalen, de prefabricerade ribborna och plattläggningen.

Tekniskt är skalen egentligen inte skal utan en ribbkonstruktion. Utzon lät ett varv i Helsingör bygga en trämodell där meridianlinjerna utgick från polen med konstant vinkel 3,65 grader – därmed blev ribborna identiska och kunde tillverkas i serie.

Resultatet: 2 194 prefabricerade betongsektioner på upp till 15 ton styck, tillverkade i en fabrik på byggplatsen. Segmenten spändes ihop med efterspänning och limmades med epoxi, och lyftes på plats mot en teleskopisk stålbåge konstruerad av ingenjören Joseph Bertony, som handräknade omkring 30 000 ekvationer innan de datorverifierades.

Hur många skal är det?

Beror på hur man räknar, och båda svaren är officiella. UNESCO och ICOMOS beskriver tre sammanflätade skalgrupper – två över salongerna och en över restaurangen. Arup räknar tio segel byggda av segment ur samma sfär. Skriv hellre "tre grupper, vanligen räknade som tio skal" än att slå fast en siffra.

Tävlingen 1956

New South Wales regering utlyste tävlingen i januari 1956. Det kom 933 intresseanmälningar och omkring 230 inlämnade bidrag från ett trettiotal länder – källorna varierar mellan 220 och 233 bidrag och mellan 28 och 33 länder.

Juryn bestod av Henry Ashworth som ordförande, New South Wales delstatsarkitekt Cobden Parkes, Leslie Martin från Cambridge och den finsk-amerikanske arkitekten Eero Saarinen. Vinnaren tillkännagavs 29 januari 1957. Jørn Utzon var 38 år.

Bygget, och notan

Bygget delades i tre etapper: podiet 1958–1961, skalen 1962–1967 och glasväggar och interiörer 1967–1973. Den ceremoniella byggstarten skedde 2 mars 1959.

Kostnaden landade 1 357 procent över budget, och bygget blev tio år försenat. Att det ändå inte blev en skattebetalarskandal beror på Opera House Lottery, som startade 1957 med första dragningen 10 januari 1958. Lotten kostade 10 dollar och förstapriset var 200 000. I 496 lotterier såldes 86,7 miljoner lotter som drog in exakt de 102 miljoner bygget kostade, mellan 1957 och 1986. New South Wales finansdepartement formulerar det rakt: utan lotterierna hade Operahuset aldrig byggts.

Utzons avhopp

I maj 1965 blev Davis Hughes minister för offentliga arbeten och tog över projektet. Konflikten som följde handlade om pengar och kontroll.

Hughes höll inne 60 000 pund avsedda för prototyper till plywoodbalkarna, med hänvisning till en negativ rapport från Arup. Utan prototyper kunde Utzon inte färdigställa ritningarna till etapp tre. Utan ritningar stoppade Hughes betalningarna. Vid det laget var 51 626 pund i arvode obetalda.

Mötet den 28 februari 1966 varade i femton minuter. Hughes ska ha sagt att Utzon ständigt hotade att avgå. Utzon gick ut och avgick samma kväll. Han lämnade Australien 28 april 1966 och återvände aldrig – det är bekräftat av Operahuset självt. Han såg alltså aldrig det färdiga huset annat än på bild.

Bygget slutfördes av Peter Hall, som ansvarade för interiörer och glasväggar, tillsammans med Lionel Todd och David Littlemore. Ove Arup & Partners stannade kvar som konstruktörer. Drottning Elizabeth II invigde huset 20 oktober 1973.

Försoningen

1999 knöts Utzon åter till huset för att ta fram riktlinjer för framtida ändringar. De formaliserades i Utzon Design Principles, med följebrev daterat 19 augusti 2000. I september 2004 byggdes den tidigare Reception Hall om efter hans ritningar och döptes om till Utzon Room – husets första interiör ritad av Utzon, med en fjorton meter lång gobeläng han själv formgav. 2006 kom Western Colonnade, den första yttre förändringen.

Takplattorna kommer från Sverige

Taket bär 1 056 006 plattor i två utföranden: blank vit och matt gräddvit, lagda i chevronmönster. De tillverkades av Höganäs AB i Sverige, och kopplingen är inte en andrahandsuppgift – den namnges i Operahusets eget dokument Utzon Design Principles.

Utzon arbetade i tre år tillsammans med Höganäs med att få fram rätt yta. Processen beskrivs i samma dokument: råplattan målas med en slamning av samma material, bränns, täcks med en blank genomskinlig glasyr och bränns en sista gång. Leran innehåller en liten andel krossad sten, chamotte, vilket ger den matta ytan dess icke-bländande karaktär. Blanka plattor sitter i fälten, matta i kanterna. 4 228 chevroner krävdes för att täcka skalen.

Plattorna limmades på betongpaneler på marken, i 26 chevronformade gjutbäddar, och lyftes upp färdiga. Att sfärgeometrin ger samma krökning överallt var förutsättningen även för det.

Salongerna

Namnet till trots är Operahuset inte ett operahus utan sex scener under samma tak.

Konsertsalen byggdes om

Concert Hall stängde i februari 2020 och återöppnade i juli 2022. De gamla akrylringarna över scenen ersattes av 18 akustiska reflektorer i magenta – en blinkning till Peter Halls ursprungliga klädsel. Balkongfronterna fick diffusionspaneler, ljudsystemet byttes, scenpodierna automatiserades och scengolvet sänktes 400 millimeter.

Lika viktigt: en ny hiss och passage ger nu rullstolsburna självständig tillgång till alla plan, inklusive Northern Foyer, och antalet rullstolsplatser fördubblades. Ombyggnaden var en del av Decade of Renewal, som totalt kostat nära 300 miljoner australiska dollar.

Vad huset faktiskt gör

Under räkenskapsåret 2024/25 gavs 1 832 föreställningar för 1 438 000 besökare. 17 790 guidade turer genomfördes på sju språk med sammanlagt 457 525 deltagare. Ljussättningen Badu Gili, som projicerar aboriginsk konst på seglen, sågs av 68 400 personer. Huset drivs på hundra procent förnybar el och återvinner 88 procent av sitt verksamhetsavfall.

Besöka huset

Du behöver ingen biljett för att komma nära

Förplatsen, de monumentala trapporna, promenaddäcken och Lower Concourse är fritt tillgängliga, och du kan gå in i foajéerna och till barerna utan biljett. Opera Bar ligger direkt vid vattnet under trapporna, har liveunderhållning och tar inga bordsbokningar – du kommer bara dit.

Guidade turer

Standardturen tar 60 minuter och ges dagligen på engelska, franska, tyska, spanska, japanska, koreanska och mandarin. Operahuset varnar självt för vad den innebär: du går upp till 2,5 kilometer och omkring 300 trappsteg, det finns varken hiss eller rulltrappa på rutten, och begränsat med sittplatser.

För den som behöver ett annat upplägg finns Mobility Access Tour, helt trappfri. Utöver det finns arkitekturturer, backstageturer och kombinationer med mat.

Tillgänglighet

Alla salonger har rullstols- och ledsagarplatser, som bokas via biljettkassan. Det finns nedladdningsbara tillgänglighetskartor och förberedande videor som visar vägen in i förväg. Gratis skyttelbuss och tillgänglighetsanpassad buggy går mellan Circular Quay och huset. Det ges teckenspråkstolkade och syntolkade föreställningar, assistanshundar är välkomna och Companion Card accepteras.

Ta dig hit och fotografera

Närmaste station och färjeterminal är Circular Quay, fem till tio minuters promenad längs East Circular Quay. Mer om transporten i Sydney.

De klassiska fotolägena, i ordning efter hur ofta de faktiskt fungerar:

Myter om Operahuset

Vanliga frågor om Operahuset

Vem ritade Operahuset i Sydney?

Den danske arkitekten Jørn Utzon, som vann den internationella tävlingen 1957 vid 38 års ålder. Han lämnade projektet 1966 efter konflikt med delstatsregeringen, och bygget slutfördes av Peter Hall, Lionel Todd och David Littlemore med Ove Arup & Partners som konstruktörer.

När byggdes Operahuset?

Bygget pågick 1958 till 1973 i tre etapper: podiet 1958–1961, skalen 1962–1967 och glasväggar och interiörer 1967–1973. Drottning Elizabeth II invigde huset den 20 oktober 1973 – sexton år efter byggstart, tio år senare än planerat.

Vad kostade Operahuset?

Den ursprungliga kalkylen från 1957 löd på 7 miljoner australiska dollar. Slutnotan blev 102 miljoner, alltså 1 357 procent över budget. Pengarna kom från Opera House Lottery, som mellan 1957 och 1986 sålde 86,7 miljoner lotter i 496 dragningar och drog in exakt den summa bygget kostade.

Är Operahuset världsarv?

Ja, sedan 28 juni 2007, inskrivet på kriterium (i) – mänskligt skapande snille. Det är det enda kriteriet, vilket är ovanligt. Huset kom på Australiens nationella kulturarvslista redan 12 juli 2005.

Kommer takplattorna verkligen från Sverige?

Ja. De 1 056 006 plattorna tillverkades av Höganäs AB, och kopplingen namnges i Operahusets eget dokument Utzon Design Principles. Utzon arbetade i tre år med Höganäs för att få fram rätt yta. Plattorna finns i två utföranden: blank vit och matt gräddvit.

Återvände Utzon någonsin?

Nej. Han lämnade Australien den 28 april 1966 och kom aldrig tillbaka, vilket Operahuset självt bekräftar. Han knöts dock åter till projektet 1999 och tog fram Utzon Design Principles, och 2004 byggdes Utzon Room efter hans ritningar.

Kan man gå in gratis?

Du behöver ingen biljett för att gå runt byggnaden, upp för trapporna eller in i foajéerna och till barerna och restaurangerna. Guidade turer och föreställningar kostar. Opera Bar under trapporna tar inga bordsbokningar.

Hur lång är en guidad tur?

Standardturen tar 60 minuter och ges på sju språk. Operahuset varnar för att man går upp till 2,5 kilometer och omkring 300 trappsteg utan hiss eller rulltrappa. Behöver du ett trappfritt alternativ finns Mobility Access Tour.

Hur många salonger finns det?

Sex: Concert Hall med cirka 2 700 platser, Joan Sutherland Theatre med cirka 1 500, Drama Theatre med 544, Playhouse med 398, Studio med upp till 400 och Utzon Room med 210. Namnet till trots spelas opera bara på en av dem.

Var tar man den bästa bilden?

Mrs Macquarie’s Chair i Royal Botanic Garden ger vykortsbilden med både Operahuset och Harbour Bridge. Blues Point Reserve på norra sidan är bäst i solnedgång, och färjan till Manly ger vyn från vattnet till hållplatspris.

Källor